Min bror var på besök tidigare idag. Vi pratade om jobb i alla former. Jag tycker att alla jobb är viktiga, jag bryr mig inte om min bästa kompis jobbar som städerska. Bara man är nöjd med sitt val och inte klagar. Hur hade skollokalerna sätt ut om man inte hade haft städerskor? Jag vill inte ens tänka på det. Sjukhus? Att vara städerska är ett riktigt värdefullt jobb. Men det finns ett jobb som jag inte riktigt förstår mig på, med tanke på en utbildning på 3 och ett halvt år, nämligen förskollärare. Jag har en kompis som pluggar till det, men det är enbart för att få högskole poäng inför polishögskolan. Hon gillar barn och kan tänka sig att jobba med det. Nästa 4 års utbildning för att leka med barn när man kan plugga juridik på 4 år? Jag har en syster som har börjat på förskolan nu och det är ett dagis på en skola. Men och andra sidan vill man jobba med barn och det är det som krävs för att jobba som förskollärare så har man inte mycket att välja på. Det är inte jobbet i sig som stör mig, det är utbildningen på nästan 4 år som stör mig. Jag tycker att det börjar bli lite över pedagogiskt, vi lever i ett samhälle där man tror att barn är helt inkompetenta. Men faktum är att barn förstår mer än vad man tror. Dem förstår när någon vuxen pratar med dem som om dem var helt korkade. Jag tycker att naturligt är bäst. Om 50 år får man säkert gå en utbildning för att bli mamma, jag blir i vilket fall inte förvånad. Jag vet att det är många som delar min åsikt men också väldigt många som inte håller med mig.
Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta. Men min bror är världens bästa. Det är han jag ringer först när jag är ledsen, glad och har mina funderingar. Det är han som vet hur jag mår på riktigt.
Jag hade en riktigt trevlig kväll igår. Granens nya lägenhet var riktigt fin. Vi drack, tjötade och spelade spel. Sen åkte Hackes tjej Carro hem och jag var då enda tjejen i gänget. Men jag bestämde mig för att åka med grabbarna till stan. Vi gick till Valand, helt okej. Jag och Granen gick runt till folk och sa att vi var syskon. Våran fantasi var väll inte helt hundra. Resten av gänget stod nämligen och hängde på black Jack bordet. Sen skulle vi gå till Exet men då tackade jag för mig och gav dem lite grabbtid. Victor ville hänga med mig hem men jag tvingade honom att vara kvar. Fick dock sitta och vänta på bussen i 45 minuter, mindre roligt. Granen har fått lite röda utslag av en hudkräm, så där har ni förklaringen till hans röda ansikte.:)
Mår inte helt hundra idag och inte igår för den delen heller. Men har ingen feber och känner mig förhållandevis ganska okej. Men något i kroppen som ligger lurar är det helt klart. Jag och Vickan började dagen med ett besök på systemet och vidare till allum. Victor fick köpt sig en vinter jacka och ett par riktigt Goa dojjor. För en bra deal på både jacka och skor. Nu inväntar jag på att kvällen skall bli kväll och jag kan börja fixa mig lite smått. Vi skall till Granen och fira hans födelsedag, 22 bast liksom. Well Well nog med nonsens.
Jag har det så himla tråkigt på dagarna så det finns inte. idag har jag visserligen städat lägenheten, så tummen upp för min presstation idag. Sen fick jag för mig att kolla vad som gömmer sig i alla mina garderober. Då fick jag hittat dem här två klänningarna. Jag minns att klänningen med stjärnorna var min absoluta favorit ett tag. Det var under min så kallade rock/punk period, en mycket kort sådan skall vi tillägga. Jag hade väll svårt att hitta mig själv eller någonting i den stilen. Eftersom att jag är så dåliga på att lägga upp bilder så får ni några pinfärska goingar här. En jävligt otränad Carro. Jag gillar inte hur jag ser ut nu. Men det är givetvis en helt annan historia.
Det som driver mig framåt är att göra andra människor lyckliga. Det betyder så oerhört mycket att göra andra människor glada, det gör mig lycklig. Jag kan vara jätte snål mot mig själv men jätte generös emot andra.
Jag är en mycket självkritisk människa och det är väll på både gott och ont. Jag kan se mina egna brister och gör om och göra rätt. Det som är det negativt med att vara självkritisk är att jag har svårt att sova på nätterna för jag analyserar dagen som gått. Tro mig det kan hålla på i flera timmar. Men jag tror att det är mest positivt med att vara självkritiskt, det vinner man på i längden. Ett annat ord för självkritisk är ödmjukhet. Jag får höra ifrån mina anhöriga att jag är väldigt ödmjuk utav mig och det stämmer nog rätt bra.
Ödmjukhet ger väldigt mycket .
Hade jag haft miljoner pengar, då hade jag skapat ett härbärge för djur och jobbat med det i resten av mitt liv.
Varje människa har sina negativa sidor givetvis.
Mina negativa sidor är följande.
Lever som en ensamvarg, jag är mycket själv och tycker om det också, men ibland hade det inte skadat att prata med någon när man verkligen behöver det.
Jag vill lite för mycket ibland.
Mesig kan man också säga att jag är, säger aldrig ifrån när någon behandlar mig illa.
Jag blir besviken på mig själv om jag inte genomför det jag planerat dagen innan.
Jag har ingen specifik förebild, jag tar lite olika egenskaper hos olika personer. Ibland försöker jag ha Zlatan som förebild, när jag behöver vara stark och hård emot mig själv. Ibland har jag Katin Zytomierska som förebild när jag vill kunna säga ifrån.
Ibland har jag Jean Banan när jag vill skratta. Till exempel så kan det se ut ungefär.
Men i längden tror jag att det som vara längst är att vara sig själv och inte försöka försköna någonting, det genomskådas förr eller senare endå.
Är det värt att kolla på matchen ikväll efter det senaste fiaskot? Morfar skulle bara veta vad som pågår i det svenska landslaget nu. Tur att hans hjärta ligger i sävehofs händer för all framtid. Det är ingen tvivlan om att Sverige har talanger, men något måste gått snett. Jag känner lite att det är dags att chansa, pröva något nytt. Vad har vi att förlora. I kvällens match vill jag se mer utav Jakobsson, jag känner att han kommer att leverera ikväll. Jag är allt annat än handbollsproffs, men det krävs ingen raketforskning för att förstå att man bör prova något nytt ikväll. Kör vi på det gamla vanliga, då kommer det gå åt helvete. Chansar vi kan det gå åt helvete, men det kan också bli en sensation. Så ikväll hejar jag på er om ni inte slarvar,vågar gå på avslut och bättrar på försvarsspelet.
Idag är en stor dag. Victor kom med förslaget att vi skulle ta oss en promenad i det fina vädret. Det gjorde vi, Härlanda tjärn runt. Därefter åkte vi och handlade och i affären träffade vi Tina, snälla som vi är erbjöd vi henne skjuts hem:). Efter en härlig dag ute åkte vi hem och gjorde absolut ingenting. Senare så blev vi så himla sugna på glass, jag var snäll och kirrade glassen. Kort sagt, en riktig slappis dag!
Trodde att det skulle vara lätt att hitta en lägenhet som är lagom tilltalande. Men det finns inte många som säger mycket mer en hej då! Jag och Victor är inte kräsna med att köket och badrummet skall vara från 2011 - talet men det är viktigt att lägenheten har potential till att bli bättre. Vi fick inte lägenheten som vi budade på nu i veckan, vi ångrar oss starkt att vi inte bjöd en gång till, då hade vi nog varit ägare till en grym lägenhet. Men är man nybörjare så är man oftast lite avvaktande. Vi skall kolla på en lägenhet i samma område, inte lika fräsh och dyrare, skambud kanske?;)
Jag vill ha tillbaka min gamla kropp. Den vältränade kroppen. Ni som tycker att jag blivit smal, då skall jag förklara en sak för er. Muskler väger mer än fett och det är just det jag har förlorat, muskler. Jag kan hålla med om att jag har gått ner en del i vikt och jag har med all säkerhet inte vägt så här lite någonsin i min vuxna ålder. Men jag är inte nöjd med hur jag ser ut. Jag är absolut inte undernärd på något sätt. Utan min viktnedgång speglas på min vikt i somras. Då hade jag redan gått ner 7-8 kg på grund utav att jag tränade. Nu väger jag 58 kg och har aldrig sett den siffran på vågen någonsin. Men jag äter och har absolut inte ätstörningar på något sett. Jag kan säga att den senaste tiden har varit mitt livs största prövning någonsin, men jag vet att jag tar mig igenom det, för jag ger aldrig upp. Aldrig i hela mitt liv att jag lägger mig ner utan att kämpa. Det är ingenting som levereras på silverfat. Kom ihåg en sak, man skall vara självständig, kunna klara sig själv, inte vara beroende utav någon annan. Nu har ni fått en förklaring på min viktminskning, true story!
Jag - Sophie, Erik saade har gjort slut med sin flickvän nu!
Sophie- Va har dem?
Jag- Ja det har dem, skall du inte ta Erik saade nu?
Sophie- Nej jag vet. Du gör slut med Victor och tar Erik Saade istället.
Jag- Men så kan jag inte bara göra. Varför tar inte du Erik Saade istället?
Sophie- Men han är för gammal för mig. Men blir du tillsammans med Erik Saade så kan jag ju få träffa honom.
Min lillasyster är 6 år. Hon tycker att min pojkvän Victor är jätte snygg, men hon tycker att Erik Saade är minst lika snygg. Ser ni mönstret? brunetter med bruna ögon, jag får hålla hårt i Victor om 15 år.
Idag skall jag och Victor på visning. En lägenhet som jag är jätte intresserad utav. Vi får se hur det blir. Livet verkar gå åt rätt håll. Nu känns det som att pusselbitarna börjar att falla på plats.
Trodde aldrig detta skulle hända mig, men nu är dagen kommen.
Jag har färgat håret på mig själv, blev riktigt bra. Men det var långa 30 minuter, dem längsta på mycket länge. Men nu har jag gjort det, inte så stor skillnad, men det känns mycket fräshare. Nu har jag införskaffat mig ett annat problem, vad kommer min frisör att säga? Det är givetvis en helt annan fråga. Jag tror jag förskjuter lite på det problemet för ett tag. Nästa gång det är dags att färga, då går jag till frisören vill jag lova.
Jag börjar se ljuset i tunneln, jag börjar äntligen att få tillbaka hoppet. Jag börjar att känna mig stark igen.
I helgen har jag varit vit, känns bra. Ikväll hade jag mina bröder här på besök, vi kollade på 2 and a half man och på Gladiatorerna. Vi åt också massor utav kräftor, så himla gott.
Snart skall jag gå och lägga mig, Natti natti
Först vill jag bara påpeka att jag skriver från mobilen, om det dyker upp något stavnings fel. Jag är förbryllad över allt man hör och läser om Ambulanssjukvården och SOS- alarm. Att vägrar ta in patienter som inte visar några inre och synliga täcken på livshotande skador. Hur kan dem dra den slutsatsen? Jag läste i tidningen att ett nytt fall av en sådan händelse har inträffat, faktiskt här i Partille. En man som kontaktat larmcentralen och denna gången kom förvisso ambulanspersonalen, men tog inte med patienten till sjukhuset. Han dog efter någon timme. Jag har har aldrig råkat ut för detta lyckligtvis. Jag har alltid fått en ambulans snabbt och tagits in på sjukhuset av förebyggande syfte. Det har aldrig varit några tveksamheter. Men det kan faktiskt inträffa oss alla. Det har ingenting att göra med åldern, det har bevisats i tidigare i flera fall. Jag vill dock punktera att jag alltid fått ett bra bemötande av alla inom sjukvården, jag är jättenöjd med servicen från alla håll och kanter. Men är endå rädd att detta skall kunna inträffa en själv. Rädslan kommer aldrig att försvinna, förvisso så är inte procenten hög att detta skulle hända mig, men och andra sidan är inte procenten så hög att jag som 18 fick en stroke. Jag tänker inte längre på oddsen som finns. Det är ett mycket fåtal unga kvinnor i Sverige som får bröstcancer, men det kan lika gärna vara jag eller någon annan. Jag vill inte påstå att jag gått och blivit hypokondriker (stavas), men man kan inte gå runt att tro att inget kommer att drabba mig. Därför tycker jag att detta är fruktansvärt.
Igår träffade jag fina Frida. Vi fikade på Condeco på avenyn i säkert två timmar. Hon är så himla underbar. Efter fikan så tog jag mig en promenad till Bergakungen och mötte upp Victor. Vi såg på Simon och Ekarna. En underbar film. Filmen är gripande, rolig och sorglig. Victor tyckte dock inte likadant som mig, han är inte så mycket för drama.
Jag blev så jäkla glad när jag såg att skyr har kommit till Sverige. En isländsk yoghurt med mycket protein. När jag var på Island för nästan 10 årsedan och fick smaka på denna produkt blev jag helt besatt. Bra om man vill ha något proteinrikt. Nackdelen är att den inte är speciellt billig. Ligger runt 20 kr för en mini burk.
Det här var samma dag som jag färgade mitt hår brunt. Jag älskar det! Jag saknar min vän som är på Hawaii och har det jävligt gott. Men jag tänker inte slå henne för det. :)
Idag har det gått 7 veckor sedan min morfar gick bort i en bilolycka! Jag skulle inte säga att det blivit bättre med tiden, men det kommer nog att vända förr eller senare. Faktum är att det är nu som jag går igenom den värsta sorgen just nu. Alla reagerar olika på sorg och chock tillstånd. För mig har det tagit ett tag att förstå det och det är nu jag verkligen börjar att förstå att han inte längre finns kvar. Jag tänker på honom hela tiden, allting påminner om honom här i Partille. Jag kan inte handla utan att det påminner mig om honom. Det är därför jag vill flytta här ifrån för att kunna gå vidare, jag vill inte kalla det att fly. Jag skulle vilja säga att det är ett sätt för mig att gå vidare med mitt liv. Jag vill fokusera på min relation med min kille, jag vill inte vara konstig längre. Jag måste ta vara på det jag har kvar nu. Min mormor är kvar och jag försöker att ta hand om henne på det sättet jag kan. Love
Har äntligen köpt mig en ny parfym, samma som alltid. I vilket fall från samma märke nämligen Viktor & Rolf. Rena rånet ifrån min sida. Eftersom att jag inte köpt den själv innan så har jag inte riktigt haft koll på priset. Jag fick värdens minsta lilla flaska för 698 spänn?! Det kan inte innehålla många ml i den, men ruggigt go är den.
Men nästa gång skall jag köpa jimmy choos parfym, nästan samma doft, i alla fall snar likt. Den kostar 499 kr och det är mer i flaskan. Jag blev lite osäker i affären när jag doftade på så många parfymer, till slut kan inte näsan ta in mer och man vet inte om parfymen är god. Men jag fick ett sprut på halsen innan jag lämnade affären av Jimmy choo och den är faktiskt snarlik nu i efterhand. Ett tips från mig till er ! :)
Nu har min goaste arbetskollega som förövrigt har blivit en mycket god vän till mig åkt till Hawaii. Hon kommer från Eskilstuna och jag kommer från Göteborg och julen som alltid spenderas med familj, så kort sakt, vi har inte haft tid att ses. Jag kommer att sakna dig!
Vi är så lika varann. Vi kan bli lika förbannade för exakt samma saker, vi tjötat, vi gråter, vi bråkar och vi skrattar med varandra. Varje morgon på jobbet så var vi nästan alltid sura på varandra på grund utav av vi båda har ett sju helvetes morgonhumör. Men sen är vi väldigt bra på att förlåta varandra lika snabbt.
Jag var så himla trött igår, vaknade kl 02.30 igår natt. Kunde inte somna om, gick och la mig igen runt 5 efter att ha varit uppe en stund. Detgick fortfarande inte att somna om och klockan blev 06.00. Då anser jag att det inte är någon idé att somna om utan bara dricka en massa kaffe och försöka bli pigg. Jag fikade med Elin och Veronica igår kl 12 vilket var hur trevligt som helst, men jag var så otroligt trött och sliten, jag kunde knappt hålla ögonen öppna. Jag kom hem vid 15 tiden och Victor kom hem ifrån jobbet. Vi satte på Braveheart som förövrigt är en fantastisk bra film. Sen var jag illa tvungen att ta mig en timmes sömn för att orkar umgås med Lollo som skulle komma till mig vid 20 tiden. Lollo kom och jag var riktigt pigg, gott tjöt som vanligt. Sen var jag i säng kl 22 och somnade direkt.
Känner mig så ovetande just nu, jag får panik snart. I vilken ände skall jag börja i? Idag fick jag ringt ett samtal som kan leda någonstans. Det är bättre än ingenting alls. Jag har slutat att hoppas, då är risken mindre att bli besviken. Jag får panik av att längta till varmare tider, jag vill ha dem tiderna men endå så vill jag stanna kvar på samma ställe. Jag är pressad av tiden, tiden rinner snart iväg och jag måste ha fått ordning i mitt liv just vid den tidpunkten när det just är ljusare tider ute. Får jag bara något som helst hopp, det är mer än guld värt. Har svårt att sova och svårt att komma upp på morgonen. Mitt i allt detta så är jag inne i en sorg, en sorg av extrem saknad utav min morfar. Kom tillbaka till mig !
Min nyår har varit bra. Först var jag hos några familjevänner som bjöd på otrolig god mat. Jag åt jätte mycket, nästan så att klänningen sprack, men det är en annan femma givetvis. Vid 21 tiden så tog jag spårvagnen till Valand där Victor mötte upp mig för att därefter gå till Granen. Jag kom lagom till efterrätten men fick tyvärr tacka nej till den pga att jag var för mätt. Sen innan klockan slogg 00.00 gick vi till Götaplatsen för att fira in det nya året. Efter tolvslaget bestämde jag och Victor för att ta en taxi hem. Vaknade utan någon baksmälla och har varit riktigt pigg idag. Idag har jag bara softat med Tina :) .
