Känner mig så ovetande just nu, jag får panik snart. I vilken ände skall jag börja i? Idag fick jag ringt ett samtal som kan leda någonstans. Det är bättre än ingenting alls. Jag har slutat att hoppas, då är risken mindre att bli besviken. Jag får panik av att längta till varmare tider, jag vill ha dem tiderna men endå så vill jag stanna kvar på samma ställe. Jag är pressad av tiden, tiden rinner snart iväg och jag måste ha fått ordning i mitt liv just vid den tidpunkten när det just är ljusare tider ute. Får jag bara något som helst hopp, det är mer än guld värt. Har svårt att sova och svårt att komma upp på morgonen. Mitt i allt detta så är jag inne i en sorg, en sorg av extrem saknad utav min morfar. Kom tillbaka till mig !