Först vill jag bara påpeka att jag skriver från mobilen, om det dyker upp något stavnings fel. Jag är förbryllad över allt man hör och läser om Ambulanssjukvården och SOS- alarm. Att vägrar ta in patienter som inte visar några inre och synliga täcken på livshotande skador. Hur kan dem dra den slutsatsen? Jag läste i tidningen att ett nytt fall av en sådan händelse har inträffat, faktiskt här i Partille. En man som kontaktat larmcentralen och denna gången kom förvisso ambulanspersonalen, men tog inte med patienten till sjukhuset. Han dog efter någon timme. Jag har har aldrig råkat ut för detta lyckligtvis. Jag har alltid fått en ambulans snabbt och tagits in på sjukhuset av förebyggande syfte. Det har aldrig varit några tveksamheter. Men det kan faktiskt inträffa oss alla. Det har ingenting att göra med åldern, det har bevisats i tidigare i flera fall. Jag vill dock punktera att jag alltid fått ett bra bemötande av alla inom sjukvården, jag är jättenöjd med servicen från alla håll och kanter. Men är endå rädd att detta skall kunna inträffa en själv. Rädslan kommer aldrig att försvinna, förvisso så är inte procenten hög att detta skulle hända mig, men och andra sidan är inte procenten så hög att jag som 18 fick en stroke. Jag tänker inte längre på oddsen som finns. Det är ett mycket fåtal unga kvinnor i Sverige som får bröstcancer, men det kan lika gärna vara jag eller någon annan. Jag vill inte påstå att jag gått och blivit hypokondriker (stavas), men man kan inte gå runt att tro att inget kommer att drabba mig. Därför tycker jag att detta är fruktansvärt.