För mig är det omöjligt att förstå hur människor kan gå runt och vara glada utan mål i livet. Jag accepterar att alla är olika, men jag skulle inte kunna leva så. Jag är en människa som alltid har en plan B, om jag inte har det, förstörs hela min tillvaro. Jag har svårt att förstå sånna som skaffar ungar vid en mycket låg ålder , jag tycker återigen inte att det är fel, men jag hade inte valt den vägen. Jag ser hellre till att utbilda mig, skaffa mig ett hyfsat välbetalt jobb och sedan kanske jag skaffar barn. Jag tycker om utmaningar, när man lyckas med något man inte trodde var möjligt, växer man otroligt som person, den här känsla slår nog det mesta. Sist men inte minst, man ska inte ge upp, allting är möjligt. Men sån är jag, jag vill lite mer med mitt liv en kanske många andra.