Jag välkomnar lördagen med en öppen famn. Det har varit tidiga morgnar och sena kvällar hela veckan. Jag är inte jag längre, ingen tycks se mitt verkliga jag. Jag försöker, men allt blir bara pannkaka. Har försökt ändra strategi för att passa in, men det tycks inte fungera. Ska jag återgå till mitt riktiga jag? Ska jag sluta känna mig besvärad? Är det avundsjuka som ligger bakom hela dramatiken? Jag tycker inte jag förtjänar detta bemötande, jag är snäll och har inga problem med nya människor i helhet. Allt handlar om respekt, man måste respektera människors olika syn på saker och ting. Jag har aldrig tidigare känt mig så här illa till mods, det är något nytt, i mitt vuxna liv. Känns skönt att jag förhoppningsvis har fixat ett sommarjobb hela sommaren, allt handlar om kontakter och att komma in någonstans . Detta kanske är början på något gott ? Där jag får chansen att briljera med min öppenhet och sociala förmåga. Nätverka är jag en jävel på.