Dagen har varit känslosam, tårar hela eftermiddagen och lite tycka synd om mig själv dag, bara lite skall tilläggas. Ibland exploderar jag inombords och då brister det. Det är skönt, att man rensar kroppen på känslor emellanåt. Jag snyftar lite, sen laddar jag om, tänker positivt och försöker se ljuset i tunneln. Sist men absolut inte minst, tyck inte synd om er, inte en längre period i varje fall. Det räcker med Max 1h. Vill ha min bror på svensk mark nu, jag behöver honom nu. Behöver dela min tankar med honom nu. Den 19 december kommer han hem och det kommer att gå fort till den dagen, dagen D.