Jag är redo att berätta om min kamp mellan kaos, kärlek, sveda, sorg och allt däremellan. Det här inlägget handlar om min familj. För lite drygt två veckor sedan frågade jag min mormor när unsättningen av min morfar skall äga rum. Hon svarade då att vi inte har bestämt detta än. Inga frågor på detta givetvis och inga funderingar för den delen heller. Det hela började igår när jag var ute och promenerade. Jag gick förbi morfars familjegrav, jag hade helt enkelt vägarna förbi. När jag kommer till graven så tycker jag att det är lite märkligt att inte graven är täckt utav snö som alla dem andra gravarna är. En annan sak som gjorde mig lite misstänksam var dem inte helt färska blommorna och ett litet hjärta på graven med skriften farfar på ( morfars barnbarn, min morbrors barn). Tänkte bara förtydliga det hela lite eftersom det kan vara lite förvirrande ibland. Men nu tillbaka till ämnet. Detta gjorde mig lite smått misstänksam, men jag tänkte givetvis att jag hade blivit informera om självaste unsättningen innan, så jag promenerade hemåt utan några tvivel på att min egen familj skulle bedra mig. Idag när jag var hemma hos mormor så ställde jag frågan när morfars unsättning skall ske. Då svarar mormor att det har jag redan gjort. Jag svarar med en mycket obehaglig och skakande och mycket tåraktigröst, varför har inte ni meddelat mig detta? Mormor mycket dåliga argument på svaret var att hon inte ville ha något bråk. Vadå bråk? Jag har väll ingenting att gör med vad min mamma har för otalt med min mormor, morbror och min morbrors fru att göra? Mormor svara smycket kvikt och rappt på denna fråga. Du blir automatiskt drabbad, tyvärr. Detta är en mycket sporadisk text tyvärr, men känner endå att jag vill gå ut med detta officiellt av en enda anledning, min respekt för dessa människor är så himla låg nu. Jag skulle kunna namnge namnen på bedragarna just nu, men det håller mig tillbaka av någon mycket konstig anledning just nu. Men min moral finns väll antagligen kvar inom på något vänster vilket är omöjligt att förklara nu. Jag är så himla sårad, ledsen och faktiskt mycket arg. Min mormor och morfar var dem två som betydde allt för mig. Detta är fruktansvärt att detta är på bekostnad utav morfar som fan inte kan föra sin talan, för han är död. Era jävla äckliga svin. Vuxna människor som lever i någon jävla manipulations filosofi. Jag har inga ord för något mer egocentriskt beteende. Jag skulle kunna såra er så mycket, men jag har vett och skulle inte vinna något på det. Jag vet att morfar är mycket sårad över detta. Han älskade alla lika mycket och det sista han hade önskat är detta avslut ner i mörkret. Fy fan för er! Jag kommer att ha svårt att förlåta, men jag kommer att försöka med tiden!