Jag är inte på humör alls idag. Just nu befinner jag mig på ett hemligt ställe, där ingen kan hitta mig. Ingen vet vart jag är, mobilen är på ljudlös och jag försöker att bara vara mig själv för en stund. Jag kanske gråter lite, jag kanske skrattar lite, vem vet?
Jag skriver en del när jag känner mig helt splittrad, jag skriver mycket dikter, kanske delar jag med mig av det en vacker dag. Det har varit så mycket den senaste tiden, nu när allting är över så kommer allt ikapp mig. Det är helt normalt, det vet jag att det är. Det är därför jag tillåter mig själv att må såhär ibland.