Satt och bläddrade igenom album från förr och hittade massor utav kort. Det är svårt att inte börja gråta när man tittar på korten och försår att du inte längre är med oss.  Det är också väldigt tomt utan min morfar, han kunde ringa mig 10 gånger på en dag. Våran fika på fredagarna, dom är förbi. Tiden med en människa som alltid hade idéer. Tiden med dig som du var, tiden med att skratta åt allt du ställt till med. Tiden när jag alltid blev karatefull och inte kunde ta mig hem och alltid kunde ringa min morfar som kom och hämtade mig vilken tid på dygnet som helst. Tiden när du alltid körde mig flera gånger i veckan till hästen. Tiden när jag fick låna pengar utav dig och fick städa ditt radhus för att betala av skulden. Tiderna när jag var liten och slog sönder mina föräldras saker och du bara skrattade och sa
- Karin (mamma) Låt ungen leka, jag köper nytt.
Våra olika resor ner till skåne för att besöka massa släktingar och vi körde alltid fel, varje gång.
På min 18-årsdag ringer det på dörren tidigt, där står morfar med 50 röda roser och gratulerar mig.
Den senaste julklappen jag köpte till morfar som jag visste att han skulle uppskatta. Det var en Harry Boi (stavas) och två stycken bingolotter. Men lika förbaskat så hade han glömt det vecka efter. Men sån var han och jag accepterade morfar för den han var. Jag är inte heller guds bästa barn, alla har vi våra brister.
Varje jul kom alltid morfar med flera säckar med paket, problemet var bara att man visste att man skulle få 50 badhanddukar som är broderade med mitt namn på.
Du finns  i mitt hjärta för alltid !