Jag reflekterade över en sak igår. Jag ställer höga krav på mig själv och min omgivning, jag är motsatsen till itdsoptimist och jag är väldigt mycket för vett och etikett. Samtidigt som jag har höga krav på mig själv så lyckas jag aldrig uppnå dom här kraven. Jag är inte dum, jag vet att man måste lägga ner mycket tid inför en tenta för att få toppbetyg, det gör givetvis inte jag. Men endå har jag krav på mig själv hela tiden, ett krav som flåsar mig i nacken ständigt. Jag är en tävlingsmänniska, men undviker att tävla på grund av att jag får ångest inför en tävling. Pulsen blir skyhög och jag är ohanterbar. Samtidigt så jämför jag mig inte med andra, det har jag aldrig gjort, kommer aldrig att göra. Istället inspererar andra människor mig till att vilja bli bättre på olika saker.