stress till tristess
Jag hade lovat mig själv att börja måndagen intensivt, följa mitt schema till punkt och pricka. Nu sitter jag här, i sängen dessutom, men en spökande huvudverk och borde egentligen plugga. Förra vecka fick jag min första ritkiga migränattack, fick nedsatt syn och var allmänt dålig hela dagen. Efter i tisdags har jag kännt huvudverken från och till hela tiden. Kan bero på åskan som ligger i luften , vad vet jag. Jag äter treo som karameller känns det som. Jag blir så trött på mig själv, jag har inget kvar att ge, jag vill bara ha sommarlov just nu, börja jobba, kunna släppa skolan. Inte behöva träffa min klasskamrater, för nej, det är inga människor jag hade valt att umgås med om jag fick välja. Det är en grupp människor som saknar det sociala förmågan och respekt för andra människor. Deras mål är att trycka ner dom som redan ligger ner. Nu gäller inte detta alla i klassen, men en stor del. Jag har aldrig i mitt liv stött på sånna här människor tidigare. Dom tävlar om betyg, dom bryr sig väldigt mycket hur det går för andra. Jag säger bara get a life, fokusera på er själva i stället. Som jag säkert nämnt innan, så har jag aldrig jämfört mig med någon annan, jag har inget behov av det. Jag undrar bara när dom ska förstå detta? Min bästa tid var på gymnasiet, vilken gullig klass. Alla var så snälla, man blev respekterad för den man var, det var aldrig någon tävling. Men framförallt, man missunnade inte varandra någonting. Jag tyckte om att vara själv på rasterna, inte för att jag inte ville umgås med klassen, mer för att jag tyckte det var skönt att komma bort ett tag. Alla respekterade detta och jag hade berättat för dom varför jag drog mig undan och det var inga konstigheter. Att man inte uppskattade den här klassen lika mycket som nu !

Kommentarer
Trackback