Jag börjar att blomma ut, det syns på milavstånd. Jag känner mig lycklig, när jag går utanför dörren på morgonen, jag känner mig lycklig på tåget till skolan. När jag sätter mig framför skolbänken , vänder allt för stunden. Jag, jag pendlar mellan lycka och ångest dagligen. Men det är bättre att känna sig lycklig några få minuter om dagen istället för att känna sig totalt nere. Min klädsel reagerade många på idag, jag hade färg på mig, jag såg inte ut som självaste Loreen längre. Känns skönt att släppa Loreen nu för ett tag, men vi ses igen till hösten, serru. Tenta vecka om två veckor, sjukt mycket ångest , men jag ska ta mig igenom det. Imorgon gäller det, ska på ett viktigt möte som jag har en skräckblandad förtjusning över, intressant. Bloggar från mobilen, slappe bloggar helt enkelt, helt vanligt .