Känner att min blogg blivit väldigt negativ den senaste tiden, jag som inte gillar negativa människor själv. Men i verkliga livet är jag den största optimisten som går i ett par skor, även om jag känner något annat på insidan. Jag som person håller oftast mina känslor inombords och ler nästan alltid utåt. Jag vill inte belasta mina medmänniskor med besvär, jag vill vara så lätt som möjligt att umgås med. Jag har sådan fruktansvärd ångest över att jag inte ge mina vänner den tiden de förtjänar , det gör så satans ont att nästan överge dom i vissa perioder. Många av mina vänner förstår att jag har mycket i skolan, men jag tror dock inte alla gör det. Jag klandrar dom inte, det går inte att förstår förs man är i samma situation själv. Jag kommer vara så stolt över mig själv när jag tagit mig igenom denna utbildningen med de förutsättningar som jag har. Jag är speciell, inte konstig, dum, korkad kalla det var ni vill, ni förstår. Jag har en hemlighet som ingen vet, ingen. Anledningen till att jag inte berättar, är att jag vill klara saker och ting under samma principer som alla andra gör. Jag vill knappt erkänna min hemlighet för mig själv, jag måste bearbeta den ett tag. På torsdag eftermiddag är jag fri i några dagar, jag ska tillåta mig att vara ledig helt enkelt.